Sammanställning av flottningshistoriken i Galasjöån
Ett avtal daterat 16 aug 1855 med Östergensjö byamän och Kempe upprättades samtidigt som ån rensades ända upp till Galasjön där även en damm byggdes. Galasjöån ingick nu i ett flottningssystem som sträckte sig från Galasjön via Trehörningen, Mjösjön, Holmsjön (Valmsjön), Djupsjön och Lillsjön och vidare ner mot Flärkesågen.
Efter en framställan gjord av grosshandlaren S. J. Hamberg den 25 juli1878 som var kungjord från predikstolarna i ortens kyrkor, samt genom annons i provinsens tidning, skedde en ny syn i vattendraget. Syneförrättningen började den 30 augusti kl 10 om förmiddagen, hos hemmansägaren Erik Svensson i Galasjö och avslutades fyra dagar senare på Mo gästgivaregård. Förrättningen leddes av förste lantmätaren och riddaren M. R. Stiernström med biträde av ytterligare två personer erfarna i flottning och kunniga i ortens förhållande. Närvarande var sökanden själv, grosshandlaren Hamberg, samt byamän eller ombud från Galasjö, Östergensjö, Sörmesunda, Sörböle, Västersel, Mellansel, samt delar av Flärke.
Det konstaterades att flottled varit inrättad och använd under ca 20 år, dock endast 10-12 år i Husjöbäcken. Under förrättningens fortsättning nedströms antecknades om ny- eller ombyggnad av 8 dammar och ett flertal rännor med en sammanlagd längd av 1300 meter. Alltsammans värderat till 35 495 kronor och 88 öre, vilken summa kunde intecknas. Vattendraget befanns i allmänhet särdeles lämpligt för inrättande av flottled. Någon fisk fanns inte i vattendraget, enligt protokollet.
Syneförrättningen avslutades med sammanträde på Mo Gästgivaregård den 2 september. Närvarande var nu också byamän eller ombud från Flärke, Skortsjö, Gala och Mo, samt inspektor K. Hedberg för Mo och Domsjö Aktiebolag.
Flottleden delades in i 5 distrikt och den årliga mängden flottgods bestämdes till 10 000 timmer för hela flottleden ända ner till utloppet i Moälven. Envar som så hade anmält ägde rätt att flotta i leden emot den ersättning för flottning och amortering som bestämts i protokollet. Avgiften var 98,6 öre per enkelt timmer (kortare än 27 fot) för hela sträckan. Det fanns också avgift bestämd för dubbelt timmer, bjälke, sparre och mastspira. Timret skulle märkas på tre sidor. Barkning skulle inte behövas, då barkning vid denna tid inte skedde i Moälven. Den årliga flottningen skulle vara avslutad tre veckor efter att islossningen skett i de inom vattendraget belägna sjöarna.
Alla i kostnadsförslaget upptagna byggnader och rensningsarbete skulle vara klara och avsynade inom två år efter att synen vunnit laga kraft. Det var Kongl Majts befallningshavare för Västernorrlands län i Härnösand som bestämde om Galasjöån status som allmän flottled, vilket skedde 13 september 1881.
1903 hade 25 år förflutit sedan förra synen och flottleden var i stort behov av förbättringar. Vid denna syn beslöts om stora förbättringar efter flottleden. Stockar större än 15 fot eller 7 tum skulle barkas. Våren 1925 flyter de sista stockarna nerefter ån och den tre kvarts sekel långa flottningsepoken är slut i större delen av Galasjöån. För de två nedersta distrikten var sista året 1936.
Timret samlades i varje sjö i en ringbom som drev med vinden eller drogs med vindspel till utloppet och tappades ut i ån. Flottningen var mycket arbetskrävande, vissa år var över 100 man samtidigt sysselsatta. Flottleden var bitvis både trång och krokig, varför många man behövdes för att bevaka och förhindra brötbildning. En annan besvärlighet var i Holmsjön (Valmsjön), där man först måste förra timret västerut förbi det vi idag kallar Gubbudden och därefter österut ner till den grunda och besvärliga strömmen mot Djupsjön.
Vindspel är en mycket gammal anordning, som utgjordes av en flotte på vilken en ställning var uppförd. Från en högt liggandes bom var en ståendes och rörlig
vindbom fastsatt i flotten. Genom densamma löpte en tvärgående slå med vilken manskapet vred vindbommen runt och lindade på så vis in trossen och drev vindspelet med virkesbommen mot fästpunkten, vilken kunde vara en dragg eller en sjunkpåle fäst i botten. Ett vindspel finns bevarat på Hembygdsgården i Bredbyn.
Källa: Flottningens historia i Anundsjö av Johan Wikström sid 70-79, samt div handlingar i Västersels och Mellansels byakistor.