Sök
Stäng denna sökruta.

Sammanställning över sågverksamhet i Galasjöån

I ett utslag från 29 maj 1799 av Kongl Collegie i Stockholm får herr Lagmannen och Häradshövdingen Johan Henning Tideman tillstånd att på utsynt plats i Galasjöälven på Mellansels byamäns ägor i Anundsjö socken anlägga en grovbladig sågkvarn. Samt att där av timmer från Sörmesunda, Sörböle, Galasjö, Västersel, Mellansel och Flärke hemman såga femtio tolfter (en tolft= ett dussin, totalt 600 bräder) halvbottenbrädor (halvbottenbrädor var under två tum grova) till avsalu.

Den här sågen låg i nuvarande Lillån uppströms bron på Fäbodledens väg ner mot Mellansels fäbod. Vid Tidemans död 1810 skickar Mellansels byamän en räkning till dödsboet för åtta års hyra om 92 Riksdaler samt för 170 sålda timmer om 47 RD.

28 juni 1841 ingår Västersels och Mellansels byamän ett avtal om att bygga en såg nedströms Djupsjön, den sk. Selsågen. Det avsätts också ett område söder om ån, till plats för timmer och virke. Samtidigt får Mellansels by rätt att röja väg från sina marker fram till sågplatsen, dock ska de ”stänga efter sig om de far fram genom någon gärdsgård”. Västersel förbehöll att de skulle äga fritt och obehindrat vatten till deras kvarn efter behov. Denna överenskommelse skulle gälla så länge som detta verk stod i stånd.

Den 4 februari 1847 skrivs ett kontrakt mellan Västersel och Mellansel byamän samt patron J. C. Kempe där byamännen upplåter Selsågen till Kempe, med undantag för det smide som är i sågen. Västersels byamän ger också nämnda patron rättighet att bygga en damm samt få ett lämpligt område för upplag av plank och bräder. Till årligt arrende förband sig Parton Kempe att låta Mellansels byamän fritt såga 92 stockar och Västersel 60 stockar eller 10 styck vardera. Dock skulle byamännen vara behjälpliga vid stockens insättande samt brädors dragning från sågen. Västersel skulle också ha rätt till fäbro över dammen samt att ur dammen taga behövligt vatten till sin bredvid stående kvarn.

På sommaren 1847 företogs det en syn vid ovan nämnda såg, eftersom Kempe nu ansökt om att flytta sågen längre ned i vattendraget. Sökanden uppgav nya såghusets storlek till 28 alnars längd, bredden till 11 dito, rännans längd till 82 dito. Hjulets diameter 3 aln, 4 tum, samt stuprännans längd 7 dito. Nuvarande dammen borde för vattnets besparande flyttas 36 alnar från nuvarande läge och uppföras till 2 alnar höjd från botten. En aln = 60 cm. Tillståndet bestämde också att ”slussarne hvarje år fjorton dagar före midsommar helt och hållet updragas”,

I ett senare tillägg daterat 8 september 1868 tillåter Västersels byamän Kempes rättsinnehavare herr Olof Pralin äldre i Kläpp att flytta den befintliga sågen till ett nytt läge 165 alnar (99 meter) längre ner, samt att utöka den till dubbla ramar. De ger också tillåtelse att utöka upplagspatsen till 545 alnars längd och 125 alnars bredd söder om ån, samt ett område på norra sidan av ån något nedströms såghuset för bränning av bakar och spån under den tid sågning pågår. För detta förbinder sig Pralin att årligen erlägga 30 riksdaler i arrende. Än idag är ett område söder om ån samfälld mark till byn.

Selsågen revs i slutet av 1880-talet eller början av -90-talet och timret fördes bort. Nu fanns dock det tidigare kontraktet som föreskrev att sågen skulle återgå till byarna om driften upphörde. Så dåvarande ägaren, en Fahlgren blev stämd till häradsrätten. Den första domen gick byamännen emot, men det skedde ett överklagande till hovrätten och i en dom den 20 juli 1896 dömdes Fahlgren att betala ett skadestånd på 700 kronor eller uppföra en ny såg. Vilket det blev vet vi inte idag.

Källa: Flottningens historia i Anundsjö av Johan Wikström sid 70-79, samt div handlingar i Västersels och Mellansels byakistor.

Karta över Västersels fäbod 1840 med kvarnen inritad.